Icon Variant Pro långtidstest – vad som håller och vad som stör

Jag har kört med Icon Variant Pro i flera månader, och jag skulle köpa den igen.

Men det finns tre saker som stör mig med den, och de är samma tre saker som stör alla andra som äger en.

Här är vad som har hållit, och vad som inte har det.

Varför jag valde den från början

Jag ska vara ärlig med varför den här hjälmen står i mitt garage: jag älskar hur den ser ut.

Det finns bättre hjälmar än Variant Pro. Det finns tystare hjälmar, lättare hjälmar, hjälmar med bättre optik och hjälmar som kostar mindre. I varje enskild kategori går det att peka på något som gör det bättre.

Men det finns ingen annan hjälm som ser ut så här.

Den långa skärmen, den nedåtdragna formen, hela siluetten – ingen annan tillverkare gör den. Man ser en Variant på håll och vet direkt vad det är, och det gäller förvånansvärt få hjälmar. De flesta fullvisirhjälmar är varianter av samma ägg.

Det är hela poängen med den här hjälmen. Hade jag velat ha det tystaste eller lättaste alternativet hade jag köpt något annat. Jag ville ha den här, och då tar man kompromisserna som följer med.

Resten av den här texten handlar om vilka de kompromisserna faktiskt är efter flera månader – och om de är värda det.

Passformen har blivit bättre, inte sämre

Det femdelade Hydradry-fodret med tre separata kronkuddar var det jag lyfte fram direkt, och det är fortfarande det bästa med hjälmen.

Fodret har satt sig som foder gör, men eftersom kronan är uppdelad har jag kunnat justera i takt med det i stället för att bara acceptera en hjälm som blivit lösare. Min gamla Variant hade en kudde och en passform. Den här har jag kunnat forma efter mitt huvud.

Den är fortfarande bekväm efter flera timmar. Det är inte självklart för en hjälm som väger det här.

Vikten känns – på slutet

Runt 1 600 gram är tungt, och det märks inte på tjugo minuter. Det märks på den fjärde timmen.

Det är ingen dealbreaker för mig, men det är skillnaden mellan en hjälm man glömmer bort och en hjälm man är medveten om. Variant Pro tillhör den andra kategorin på riktigt långa dagar.

Ljudnivån är hjälmens svagaste punkt

Det här är den ärligaste saken jag kan säga om den: det är en högljudd hjälm.

Den långa skärmen och det öppna hakpartiet är en del av vad hjälmen är, och båda kostar i ljudnivå. I motorvägsfart är det inte en hjälm man kör i utan proppar.

Jag hade samma sak med min gamla Variant, så det kom inte som en överraskning. Men om någon frågar mig om Pro-versionen löste det: nej.

Det är priset för formen, rakt av. Den skärmen som gör hjälmen till vad den är sitter i luftströmmen, och det hörs.

Skärmen i fart

Skärmen fångar vind. Rakt fram är den lugn, men vrider man huvudet i högre fart känner man den.

Man vänjer sig, och man lär sig att vrida hela överkroppen i stället för bara huvudet. Det är en avvägning man gör medvetet när man köper den här hjälmen – man köper inte en aerodynamisk form, man köper den formen.

Ventilationen levererar

Det här har varit den stora vinsten över en hel sommar.

Åtta intag och två utsläpp låter som marknadsföring, men luftflödet genom hakpartiet är påtagligt i rullning, och de justerbara pannintagen gör faktiskt skillnad. I värme är den betydligt svalare än min gamla Variant.

Samma sak fungerar mot en på hösten. Kalla morgnar behöver man stänga ordentligt.

Visirbytet är den underskattade uppgraderingen

Det här är den sak jag inte trodde skulle betyda särskilt mycket, och som har betytt mest i vardagen.

På min gamla Variant var ett visirbyte ett rent projekt. Plastkåporna på sidorna skulle bändas loss, sedan skulle bultar skruvas ur på båda sidor med skruvmejsel eller Icons medföljande verktyg, och först därefter gick visiret att få av.

Resultatet blev det man kan förvänta sig: man bytte inte. Man valde ett visir och körde med det, oavsett om ljuset passade eller inte.

Variant Pro är verktygsfri. Skärmen av, visiret av, nytt visir på. Ingen skruvmejsel, inget letande i verktygslådan.

Den verkliga skillnaden är inte de sparade minuterna – det är att jag faktiskt byter nu. Klart visir när det är mörkt, tonat när det är ljust. Det är precis den typen av friktion som avgör om en funktion används eller bara finns på pappret.

Icon har dessutom tagit fram ett Pinlock-förberett visir till Variant Pro, framtaget tillsammans med Pinlock. Det gör att imma går att lösa ordentligt i stället för att bara lita på en antiimm-behandling – och efter en höst och vinter i svenskt väder är det inte en detalj.

Slitage

Efter flera månader ser den ut som den ska. Fodret har klarat tvätt, mekanismen sitter fast och lacken har inte fått mer märken än man kan förvänta sig.

Ingenting har lossnat, skramlat eller gått sönder. Det är ungefär vad man vill kunna säga.

Vad jag tycker efter flera månader

Det här är fortfarande hjälmen jag väljer.

Det som är bra:

• Passform som går att justera i takt med att fodret sätter sig
• Bekväm på långa turer trots vikten
• Ventilation som gör verklig skillnad i värme
• Verktygsfritt visirbyte, och Pinlock-förberett visir att tillgå
• Känns gedigen och har hållit ihop
• Ser ut som ingenting annat på vägen

Det som fortfarande stör:

• Högljudd i motorvägsfart – proppar är inte valfritt
• Tung på riktigt långa dagar
• Skärmen fångar vind när man vrider huvudet i hög fart

Ljudet och vikten är samma avvägning som med originalet, och dem löser inte Pro-versionen. Visirbytet, som var originalets mest irriterande egenskap, är däremot löst helt och hållet.

Men inget av det avgör frågan för min del.

Om man ställer upp Variant Pro mot konkurrenterna kolumn för kolumn förlorar den några av dem. Tystare finns. Lättare finns. Det tänkte jag på innan jag köpte den, och det tänker jag fortfarande.

Det som inte finns är en annan hjälm som ser ut så här. Det är därför jag köpte den, och efter flera månader i sadeln är det fortfarande det första jag tänker när jag tar upp den ur hyllan.

Kompromisserna är verkliga. Jag valde dem med öppna ögon, och jag skulle välja dem igen.